Mikaela och Anders blogg

Nu har dett gått mer än ett år sen vi skrev det första blogginlägget. Tänk vad tiden går fort! Vi är väldigt glada över alla Er som läser och vi är också glada över alla kommentarer vi fått. Jag tog mig nyss en tripp bakåt i tiden och tittade på vad vi skrev den första månaden på bloggen och kunde konstatera att det hänt en del sen dess, speciellt bra märks det på att barnen blivit äldre och större men samtidigt så går livet sin gilla gång och för att vara den här årstiden så är sysslorna rätt lika. Något gammalt och något nytt, det är nu den stora skrivarutmaningen börjar då det gäller att skriva om saker som vi inte redan skrivit om. Nåja, det finns gott om guldkorn i livet som man kan skriva om och inspiration finns att hämta från många olika håll.

Idag var vi iväg och kollade på en skotertävling i en av slalombackarna här. De körde i full fräs upp för backen och hoppade i tre hopp. Medelhastigheten låg på 110km/h och det inklusive startsträckan vilket betyder att de inte precis hade någon snigelfart - måste vara en rätt häftig känsla i maggropen då de drar iväg, men jag tror faktiskt att jag hellre tittar på. Kul var det att se de duktiga förarna.

Påskveckan är då i startgroparna. Här hos oss ser vi fram emot besök från Finland, de kommer på fredag. Idag plockade vi fram påsklådan och kollade vad som fanns i den. Agnes är lyrisk över allt pysslande och det är barnen som gör det roligt att pyssla till det lite extra med ägg, kycklingar och påskgräs, så mycket mer än det blir det inte. Påskgräset har spruckigt och vi hoppas att det om någon dag blir alldeles grönt och fint. Björkkvistarna som vi tagit in har också fått mössöron och man får lite vårkänslor då man ser det. De stora äggen gapar tomma och Agnes undrar om det blir något godis i dem snart och om mommo ska klä ut sig och ta med sig påskägg, vi får väl se?! Ännu har vi bara kollat i påsklådan, det behöver nog röjas lite här hemma först tror jag.

Ha en skön stillavecka!

Hemma hos oss har vi den senaste veckan haft sjukstuga. Det började med att Linken och jag åkte på den angenäma spysjukan och därefter fick Elsa det samma och i helgen som var har både Elsa och Agnes varit rejält febriga och förkylda och nu hostar de ikapp. Nåja vi varvar allt nu så är det över sen. Nog pratat om sjukdomar, det finns roligare ämnen än det.

I veckan som varit har vi också hunnit med lite andra saker. I onsdag tog vi oss en härlig skogspromenad och så prövad vi att tillverka några "skarasnurror". Från när jag själv var liten minns jag att pappa och kanske var det Elmer också som tillverkade sådana snurror åt oss som vi släppte iväg för vinden ute på isen. Jag har sett någon gammal smalfilmsrulle på det och nu försökte vi oss på att göra egna. Jag kommer dock inte riktigt ihåg hur modellen såg ut och hur den funkade men jag har mina aningar och vi gjorde iallfall ett försök. Tyvärr var det lite för lite vind för att få någon fart på dem. Har du gjort "skarasnurror" någon gång när du var yngre? Jag tror att de har ganska gamla anor. Vet du hur de ska se ut? Skriv gärna och berätta isåfall. Här nedan ser du hur den vi gjorde i onsdags såg ut.

Soligt och fint har vi haft några dagar och när det blir blidsnö så blir man som barn på nytt och bygger både den ena snögubben och den andra kojan efter varandra. Jag undrar om det är barnen eller en själv som har roligast. Lätt fånget, lätt förgånget heter det och så är det lite med dessa snökojor man bygger. Vi byggde en stor fin snökoja till barnen härom dagen och någon dag senare var den bara hälften så så stor, solen måste vara hungrig. Det enda man har kvar är träningsvärk i armarna och ont i ryggen efter all snö man burit, men det var det värt för kul är det att bygga med snö!

Dags att ladda för en ny vecka! Hoppas att ni håller er friska och hoppa över magsjukorna, det är inge roligt! Sköt om er!

Soliga och snöiga kramar!

Nu har vi återvänt från vår tripp till Åre. Vi åkte iväg till Åre i tisdags som ledare för församlingens slalomläger för ungdomarna. Det har varit ett toppenläger och det enda man kan klaga på är vädret. Trots att det både snöat och regnat så åktes det slalom så det stod härliga till.

Första dagen när vi skulle bege oss iväg till backen så blev vi ståendes med bussen efter ca en halv kilometer. Då såg vägen ut som en skridskobana. Vi såg hur bilar kört i diket och hörde att bussar också kanat av vägen så det var ingen idé att åka innan sandbilen kom. Efter 1,5 timmar kom sandbilden och vi kunde bege oss mot backarna.

Vi bodde på Hyttgården i Huså. Vi var några barnfamiljer som åkt med som ledare och chaufförer och på dagarna badade vi i det fina badhuset vid Holliday Club, gick på stan, åkte med Bergbanan, åkte pulka och så hann jag också med lite slalomåkning. På kvällarna  var det full håll-i-gång med lekar och samlingar som det brukar vara på läger. Vi hade bl.a. något som vi kallade för dagens smurf då vi utsåg dagens "klant" i backen. Den personen fick ett vandringspris i form av en mössa/arm-/ben-bindel med en smurf på som den personen skulle ha på sig i backen följande dag.

En av kvällarna åkte vi snövessla upp till toppen på ett av bergen. Där klättrade vi sen ner för en trappa in i en djup grotta, en gammal koppargruva. Där hade de tänt upp med marchaller och det fanns många vackra isformationer i grottan. En guide berättade om hur arbetet i gruvan gick till förr i tiden och man kan inte fatta hur både barn, kvinnor och män slitit i den där gruvan för sitt levebröd. Det var en intressant och spännande upplevlese, speciellt då det var så mörkt. Agnes och Elsa tyckte det var spännande och de fick var sitt gosedjur av de snälla gruvguiderna.

På tal om presenter så har jag under vistelsen i Åre slagits av tanken hur snälla och vänliga alla är på sådana turistställen, både de som jobbar där men också turisterna. Man möts av människor från många olika länder som semestar och alla är på gott humör och hjälpsamma. När man har barnvagn så ställer det till en del problem då man ska in och ut på olika ställen, ta sig uppför trappor m.m.  men ständigt finns det en hjälpande hand. Behöver du hjälp frågar de överallt och frågar jag om hjälp så hjälper de genast till. När vi t.ex. skulle åka Bergbanan så var det många trappor att ta sig uppför, genast frågar en man om han ska hjälpa även om han själv har både skidor och stavar att bära på. Hans kompis tar skidorna och jag får hjälp med vagnen. När vi skulle klättra ner och sen upp ur gruvan fick både Anders och jag hjälp med att bära barnen ner för trapporna och upp igen. Var är mina kompisar sa den äldre mannen och så tog han Elsa och bar upp henne - det är att ta hand om sina turister. Man blir glad av hjälpsamhet, hoppas att jag också kan vara till hjälp för någon i min tur.

Nöjda och trötta är vi nu åter hemma och imorgon är det dags att jobba igen. Här följer några Årebilder....

Efter en lång tid av sjukdom har nu Anders pappa Nils fått flytta hem till himlen. Även om man är beredd på det så är alltid saknaden stor när det händer. Det är skönt att hans lidande är över men för Anders är det pappa och pappa är alltid pappa. Minnena är många och saknaden är stor men det är skönt att veta att han inte behöver lida mer, att han är hemma hos Gud och att vi får ses igen.

Psalm 23

Herren är min herde, mig skall intet fattas
han låter mig vila på gröna ängar, han för mig till vatten där jag finner ro.
han vederkvicker min själ; han leder mig på rätta vägar, för sitt namns skull.
Om jag än vandrar i dödsskuggans dal, fruktar jag intet ont,
Ty du är med mig; din käpp och stav, de tröstar mig.

Du bereder för mig ett bord i mina ovänners åsyn;
du smörjer mitt huvud med olja, och låter min bägare flöda över.
Godhet endast och nåd ska följa mig, i alla mina livsdagar,
och jag skall åter få bo i Herrens hus, evinnerligen.

Idag har jag lekt Ugglan Helge ett slag och skottat taken på våra bodar. I veckan som gått har man ju hört om både det ena och det andra taket som rasat in, så för att gardera sig så var det bara att kliva upp på stegen och så fram med snöskyffeln. Min kompis Karin skrev på Facebook för ett tag sen: "When will this iceage end?" - ja det kan man ju verkligen undra. Vi har iallafall haft stålande sol idag så förmodligen går vi mot en härlig vår, det känns så.

Medan man väntar på att våren ska slå till riktigt på allvar så kan man ju alltid muntra upp sig med bra musik, eller körsång. I torsdags hade vi körövning och vi började då med en ny sång som hade flera väldigt fina textslingor. Här kommer några exempel: "All creation sing His praises", "Christ abides in us the hope of glory. This is the kingdom´s key. We have triumphant victory and the world will know us by our love". "The Master´s touch is the reflection of the Father´s love inside."  Ja det är bara några av storferna i Celebrate av Tore W. Aas -Oslo gospel choir.

Så till några vårtecken. Har du sett några vårtecken förutom att snön smäter? Jag blev väldigt förvånad när jag såg den första flugan innomhus igår. Det var en stor baddare och de brukar ju krypa fram då solen ligger på. Ifjol blev Agnes jätterädd för flugorna i början på våren då de började visa sig. Först tänkte vi att det kommer att bli olidligt för henne under sommaren om hon ska vara så rädd för flugorna men hon vande sig och till slut var hon inte längre rädd. I år är hon mest kaxig då hon ser en fluga.

Dags att avrunda för denna gång! Ha en skön lördagkväll! Kram på er!

Ja det kan man verkligen fråga sig, var håller vi hus? Några blogginlägg tycks vi då inte få till stånd iallafall. Nåja, dags att rycka upp sig med det. Ska jag skylla på något så får det väl bli snön och Åre då.

För det första så har vi återigen fått mycket snö och det medför en hel del snöskottning på fritiden. Igår tog vi också itu med snömängderna på altanen. Vi har en rätt stor altan och när snön på den blir blöt och tung så vet man aldrig riktigt hur utgången kan bli. För att undvika eventuella missöden så skottade vi den igår.

Åre då, jo det bär av till Åre för oss på sportlovet som vi har nästa vecka. Vi åker som ledare för årets upplaga av sportlovslägret för församlingens ungdomar. Församlingen har under några år haft paus med resor för ungdomar under sporlovet så det innebär en hel del jobb nu då man åter drar igång en sådan verksamhet. Allt från att hitta bra ställen att bo på, få rabatter på allt möjligt för att det ska bli så billigt för ungdomarna som möjligt till meny och program. Nu är vi inne på slutrakan och jag tror att det mesta börjar vara klart. Det känns skönt med tanke på att det bara är en vecka tills vi åker iväg. Det skall i varje fall bli ett roligt läger och känns viktigt att jobba för att ungdomarna ska ha det bra, oups - nu lät jag visst väldigt gammal.

OS - jag hoppar mellan lite olika teman idag märker jag men det får ni stå ut med... Det blev ju ett spännande OS på många sätt och vis. Fina framgångar blev det bl.a. för Sveriges längdskidåkare och curlingdamer. Finland däremot lyckades väl inte i den utsträckning som de hade önskat men själv var jag faktiskt ganska stolt då man efter ishockey igår hissade den finska flaggan i taket bredvid de stora nationerna Canda och USA´s flaggor. Spänning i form av dramatiska störtlopp med rejäla vurpor samt en massa annat spännande och roligt har OS-tävlingarna bjudit på. Visst är det rätt skoj med OS, även om det stjäl en hel del tid då man kväll efter kväll sitter och tittar, men det tycker jag att man gott kan unna sig.

En annan sort spänning har vi haft hos oss idag. Agnes har varit inne på ODA-avdelningen för att operera bort sina halsmandlar. Tonsilloktomi kallas det visst då man avlägsnar en del av halsmnadlarna. Idag vill man inte ta bort hela eftersom de har en bra funktion. Nu ska hon förhoppningsvis få mycket lättare att andas, inte ha andningsuppehåll och må bättre speciellt då hon sover. Hon var mycket duktig och klarade dagen utmärkt även om narkosen och medicinerna satte sina spår nu under eftermiddagen. Efter omständigheterna mår hon nu någorlunda. Vi är iallfall väldigt stolta över hur duktig hon varit.

Nu har jag berättat om det mesta som hänt den senaste veckan. Sköt om er alla därute så blir det fler inlägg om ett tag. Kramar!