Mikaela och Anders blogg

I söndags var det så dags för årets ispremiär. Vi har den stora förmånen att få bo nära en hockeybana med sarg och konstfrusen is fast den är utomhus. Då det inte är hockeyträning eller match där så får allmänheten använda den för friåkning. I söndags var Agnes sugen på att få pröva skridskorna igen och sagt och gjort så gick vi ner dit och hon fick pröva hur det var att åka i år.

Ifjol började hon så smått åka men det var rätt svårt för henne då. Några hockeyspelare som lirar i elitserien, vars barn i Agnes ålder formligen flög omkring på skridskorna, gav oss hoppfulla ord om att bara hon fick pröva sig fram lite då (läs ifjol) så skulle hon klara det galant sen i år. Vi fick väl tro på de hoppfulla orden och det var i år spännande att se hur det skulle gå. Först gick hon ut med skridskorna på isen, mest irriterad över att vi glömt hockeyklubban hemma - alla andra hade ju en sådan. Det var halt på isen också konstaterade hon. Hon gick runt lite med skridskorna på sig, en stol framför sig på mammas uppmaning fast hon inte tyckte att det behövdes, hon satt i mål en stund och hoppades att någon skulle skjuta mål på henne och sen gick hon av plan.

Därefter gick hon in med vanliga skor på isen, halkade runt och hade roligt. Sen kom hon på att hon minsann skulle pröva igen och så på med skridskorna en gång till. Jag tyckte det var viktigt att hon fick en bra förstaupplevelse av årets ispremiär. Sen vet jag inte vad som hände, hon sa bara att hon ville åka precis som de andra barnen som spelade hockey. Utan minsta tvekan for hon ut på isen, utan stöd. Jag blev oerhört förvånad och runt hela rinken, fram och tillbaka. När hon ramlade så kämpade hon för att komma upp och vips hade hon lärt sig det med, helt orädd för att ramla. Böj i knäna och luta dig framåt, det är bra att träna för då blir man duktig hann jag bara säga en gång och så fattade hon galoppen. Hon trivdes hur bra som helst och när vi efter en och en halv timme skulle gå hem så ville hon inte sluta. Nu kan hon ta sig fram på skridskorna, lite mer glidträning behövs, men så kan hon ta sig upp själv om hon faller - häftigt, mamma och pappa är stolta, det får man vara eller hur?! En bra början! Nu längtar hon till nästa gång och det blir kul att se hur hon lär sig mer och mer i vinter sen. Det viktigaste är att hon tycker att det är roligt och så är det ju en hejdundrande motionsaktivitet! Nu är det bara att dra på skrillerna för oss andra också och så Elsa i vagnen.