Vi vill önska er ett riktigt Gott Nytt År! Hoppas att ni får ett välsignat och händelserikt nytt år. När man ser tillbaka på året som varit och de 10 första åren på 2000-talet så kan man konstatera att det hänt en hel del, mest spännande och roliga saker i vårt liv. Det gör det ännu mer spännande att se fram emot det kommande året. Ett nytt år med nya möjligheter - en del kanske avger nyårslöften och andra ser det som en bra möjlighet att komma igång med något eller ta itu med något som man kanske länge tänkt göra. Spännande!

Det nya året kommer vi att fira in tillsammans med många andra barnfamiljer i kyrkan. Vi har anmält oss till en familjefest som hålls i församlingsvåningen och det kommer att bli roligt tror vi. Vi hörde att det var många anmälda och alla tar med sig lite mat så det kommer att bli ett stort knytkalas kan man säga. Hoppas att du/ni också får en riktigt skön nyårsafton! Vi ses och hörs på det nya året!

Nyårsraketer från senaste nyår då vi firade in 2009, foto: Linken

Idag då vi frågade Agnes vad hon ville göra sa hon att hon ville åka till stan och se Erik och Calle. Linken trodde hon först menade Kalle Anka men då hon pratade om att sjunga och Tv så förstod vi att hon menade Idolfinalisterna!

För ett par dagar sedan då Agnes tittade i en tidning sa hon plötsligt - där är Erik och Calle! Gissa om vi blev förvånade över att hon snappat upp vad de heter och att hon kände igen dem! Sagt och gjort. Vi packade ihop kamera mm och begav oss in till stan. Efter otålig väntan så kom Idolerna. De hade haft problem att komma fram i det snöoväder som drabbat dem. De intervjuades lite, sjöng några låtar och sedan så signerade de sina skivor. Agnes sken som en sol och klappade i händerna.

Efteråt så frågade Linken vem Agnes tyckte bäst om och då svarade hon Erik.
- Pappa, jag älskar Erik. Jag tycker om Erik, sa Agnes. Hm, ja vad säger man till sin 3-åriga dotter en sådan gång?

Lugnet sänker sig... Idag är den första dagen då man känner att man kan börja ta det lugnare. Mellandagsrea, njäe...det får bli en annan dag, idag vill vi bara ta det lugnt och dessutom blåser det iskallt ute och snöar. Nej govärmen hemma, julgodiset, tv-soffan, en bra tidning, leka med julkapparna och sängen lockar mer en dag som denna.

Hoppas att Ni har haft en bra jul, det har vi haft och barnen var alldeles lyriska över alla paket och allt annat mysigt som hör julen till. I en rasande fart öpnnades paketen. Det ena glädjetjutet ljudligare än det andra. Elsa gillade mest gosedjuren och Agnes lycka var total när hon fick klä sig i sin nya prinsessklänning med krona som hon önskat sig i flera månaders tid. Tack alla snälla tomtar som kom med paket!

O Helga Natt i pingstkyrkan på julaftonskvällen blev slutligen pricken över i:et. Det är en årligen återkommande julkonsert på julaftonskvällen klockan 23. Det är så oerhört mysigt med levande ljus vid varje bänk, stämningsfull musik och goda vänner. I år var det lite extra spännande eftersom Anders sjöng med i en grupp som sjöng några julsånger. Alla var så oerhört duktiga.

Här kommer några bilder från julfirandet hemma hos oss...

Nu behöver nog ingen oroa sig över att det inte ska bli en snörik och vit jul här i våra trakter. Det senaste dygnet har det vräkt ner snö i mängder. En timme efter att vi skottat idag så var det åter 5 cm snö på marken. Skulle tippa att det kommit över 30 cm totalt det senaste dygnet. Jag hoppas att även du får en vit jul i dubbel bemärkelse.

Sådär i övrigt så blir det mycket julstök och lite bloggartid just nu. Den senaste veckan har vi bara  hunnit jobba, baka och städa känns det som. Nåja, några julklappar har det också blivit. Innan jul känns det ofta som om det är mycket man ska hinna med. Plötsligt är det jätteviktigt att ha städat i minsta lilla låda och skåp, som om det inte skulle bli jul trots att man inte hinner städa allt. Det är bara så skönt att veta att det är gjort och jul blir åtminstone för mig en bra deadline, det som inte görs innan tenderar att dra ut på tiden efter jul också och det känns inte längre lika angeläget. I år hinner vi dock inte städa hela huset i alla skrymslen och vrån, våra barn behöver sin tid, jobbet tar mycket tid såhär års och det blir en bra jul ändå! Hoppas att också du känner så, att det blir jul trots att allt kanske inte är precis som vi tänkte i planeringsskedet. Ta det lugnt nu och njut av de sista dagarna innan julafton, det är ju trots allt väldigt mysigt. Å du! Har du tänkt på att det idag var vintersolstånd, vilket innebär att nu går vi sakta men säkert mot ljusare tider, det kan inte bli mer mörkt...nu vänder det och snön hjälper oss att uppleva allt lite ljusare. Ta hand om er och varandra!

Idag skickar vi STORA grattiskramar till Anne-Maj som fyller år. Såhär några dagar före jul passade hon på att komma till världen. Hon har berättat att när hon var liten fick hon höra att "du får vänta till jul" när det gäller presenterna - det var säkert oerhört svår när man är liten...men förr var det nog inte så enkelt med presenterna, man hade kanske inte råd att skaffa så många leksaker. Nu hoppas vi att hon istället får ta igen allt och firar med råge! Ät tårta så det står ut genom öronen! Vi hurrar och grattar! Kram till världens bästa mommo! Kram från oss alla!

I söndags var det så dags för årets ispremiär. Vi har den stora förmånen att få bo nära en hockeybana med sarg och konstfrusen is fast den är utomhus. Då det inte är hockeyträning eller match där så får allmänheten använda den för friåkning. I söndags var Agnes sugen på att få pröva skridskorna igen och sagt och gjort så gick vi ner dit och hon fick pröva hur det var att åka i år.

Ifjol började hon så smått åka men det var rätt svårt för henne då. Några hockeyspelare som lirar i elitserien, vars barn i Agnes ålder formligen flög omkring på skridskorna, gav oss hoppfulla ord om att bara hon fick pröva sig fram lite då (läs ifjol) så skulle hon klara det galant sen i år. Vi fick väl tro på de hoppfulla orden och det var i år spännande att se hur det skulle gå. Först gick hon ut med skridskorna på isen, mest irriterad över att vi glömt hockeyklubban hemma - alla andra hade ju en sådan. Det var halt på isen också konstaterade hon. Hon gick runt lite med skridskorna på sig, en stol framför sig på mammas uppmaning fast hon inte tyckte att det behövdes, hon satt i mål en stund och hoppades att någon skulle skjuta mål på henne och sen gick hon av plan.

Därefter gick hon in med vanliga skor på isen, halkade runt och hade roligt. Sen kom hon på att hon minsann skulle pröva igen och så på med skridskorna en gång till. Jag tyckte det var viktigt att hon fick en bra förstaupplevelse av årets ispremiär. Sen vet jag inte vad som hände, hon sa bara att hon ville åka precis som de andra barnen som spelade hockey. Utan minsta tvekan for hon ut på isen, utan stöd. Jag blev oerhört förvånad och runt hela rinken, fram och tillbaka. När hon ramlade så kämpade hon för att komma upp och vips hade hon lärt sig det med, helt orädd för att ramla. Böj i knäna och luta dig framåt, det är bra att träna för då blir man duktig hann jag bara säga en gång och så fattade hon galoppen. Hon trivdes hur bra som helst och när vi efter en och en halv timme skulle gå hem så ville hon inte sluta. Nu kan hon ta sig fram på skridskorna, lite mer glidträning behövs, men så kan hon ta sig upp själv om hon faller - häftigt, mamma och pappa är stolta, det får man vara eller hur?! En bra början! Nu längtar hon till nästa gång och det blir kul att se hur hon lär sig mer och mer i vinter sen. Det viktigaste är att hon tycker att det är roligt och så är det ju en hejdundrande motionsaktivitet! Nu är det bara att dra på skrillerna för oss andra också och så Elsa i vagnen. 

Vi vill önska er en riktigt trevlig lucia, hoppas att ni fått se några söta lucior.

Såhär såg vi ut i natt strax efter klockan 24 då vi åkte iväg och sjöng för några yrvakna luciafirare. Glada men mycket överraskade var de och vi bjöd på skönsång, pepparkakor och glögg. Man vet aldrig vad man får vara med om såhär innan jul.

 

Först av allt vill vi här passa på att skicka iväg några försenade födelsedagsgrattisar här på bloggen till Peder som fyllt år i onsdags. Peder är min svåger och trots att han är nybliven pappa och bygger hus så hoppas vi att han hunnit fira ordentligt. Linken läste lite visdomsord på nätet, ett löd såhär: "Att fira födelsedagar är sunt. Statistiken visar att de som firar flest födelsedagar också är de som lever längst".

Idag var det så dags för luciatåg på förskolan. Agnes har med spänd förväntan sett fram emot dagen och hon har gått och nynnat och sjungit på sångerna här hemma som de övat på dagis. I morse när hon gick till förskolan hade hon den vita nystukna klänningen, det röda bandet och luciakrona samt tärnljus med sig. Hon pratade glatt hela vägen till förskolan om hur dagen skulle bli. Hon såg fram emot att Elsa skulle komma till hennes dagis och få se hur duktig Agnes är.

Klockan tre bänkade vi föräldrar och syskon oss inne på förskolan. De hade tänt marchaller, ljus, granen och dämpat belysningen, det var väldigt mysigt. I ett rum bredvid hörde man förskolebarnens ivriga röster och när fröknarna försäkrat sig om att alla kommit så var det dags

....natten går tunga fjät...så kom de intågandes och återigen var vi alla de stoltaste föräldrar man kan hitta på jorden. De var ju hur söta som helst. Det blixtrade i allas kameror och barnen såg lite spända men väldigt glada ut och de sjöng fint och lite blygt för oss. Många sånger hade de övat in. Elsa satte fart mot Agnes så fort hon fick syn på henne och vi såg att Agnes var stolt och glad över att se lillasyster. Elsa satt och klappade och gungade med framför luciatåget, Agnes tog hand om henne på bästa storasysters vis. Barnen får naturligtvis själva välja vad de vill vara i luciatåget. Agnes var den enda lucian, en kille var tärna tillsammans med en tjej och resten var tomtar. Gulliga var de allihop. Efteråt blev det fika med lussekatter, pepparkakor, kaffe och saft. Barnen lekte runt och vi föräldrar surrade om dittan och dattan, en riktigt lyckat tillställning av fröknarna på förskolan. Med trötta barn som väntat en hel dag på att få visa hur duktiga de är för sina föräldrar gick vi sen hemåt.

Här kommer en liten bild på vår fina lucia med lillasyster.

Den här veckan blir det en del luciafirande. Igår åkte kortegen med lucian genom stan här och luciakröningen ägde rum. Agnes som för tillfället gillar allt vad prinsessor och lucior heter hoppade högt av glädje när hon fick se lucian åka genom stan. Hon kutade glatt till följande gata för att få se henne igen. Toppen på det hela var ju att lucian med tärnor vinkade till alla barn de såg. Agnes hoppade och skuttade och tyckte att det var hur roligt som helst. Yes, yes, det här tycker jag är roligt sa hon flera gånger.

På torsdag får vi som är föräldrar till förskolebarn känna oss lite extra malliga och stolta. På Agnes avdelning har man luciafirande på torsdag eftermiddag och då kommer alla förskolebarnen insjungandes och har ett litet program för oss föräldrar. Efteråt blir det fika. Då man ser alla gulliga barn utklädda till små lucior, tärnor, stjärngossar, pepparkaksgubbar och tomtar så smälter man och naturligtvis tycker man att ens eget barn är det allra vackraste i luciatåget. Det får man väl tycka, eller hur?! Det ser vi fram emot.

Idag den 6/12 firar Finland sin Nationaldag eller Självständighetsdag som vi vanligtvis kallar den. I Finland är det en viktig dag eftersom vår självständighet är något våra förfäder fick strida för. Det har inte varit en självklarhet för oss och därför är vi så stolta över att vara just självständiga efter många långa och svåra år under Sverige och senast då Ryssland. År 1917 blev Finland självständigt. Dagen firas på olika sätt i landet, bl.a. brukar man tända blå-vita ljus i fönstret. Det är en ledig dag om dagen inte infaller på en lördag eller söndag som fallet är i år. På slottet i Helsingfors ordnar presidenten en stor bal för inbjudna gäster. Den följs med stort intresse via tv av alla vi finländare som inte blev inbjudna. Så kommenterar man allas klänningar, vilken som är finast, mest spektakulär o.s.v. Själv brukar jag följa balen via webb-tv, äta lite god mat eftersom det också är vår förlovningsdag och sjunga nationalsången. Hur firar du?

Vårt land Vårt land, vårt land, vårt fosterland, Ljud högt, o dyra ord! Ej lyfts en höjd mot himlens rand, Ej sänks en dal, ej sköljs en strand, Mer älskad än vår bygd i nord, Än våra fäders jord.

(Kanske världens vackraste nationalsång?!)

Nu har vi degat som Agnes säger. Vi har bakat pepparkakor och trots några små degtjuvar vilket jag tidigare skrev om så fanns det deg till lust och leda. Stora och små pepparkakor blev det. Det blev mumintroll, hjärtan, bockar, grisar, gummor, gubbar, ja allt möjligt. Gott är det med pepparkakor och snäll lär man bli!

Varje år tänker jag innan jul att i år gör jag nog ingen julbock av granris, det orkar eller har jag inte tid med, men av någon konstig anledning kan jag inte låta bli. Jag tycker att det är så mysigt att få pyssla och göra julbocken så det blir en varje år, likadant är det med dörrkransen. Speciellt jobbigt är det inte heller när man väl kommer igång och det är rena terapin att få pyssla och julstöka. Allt pysslande är så mycket roligare än att t.ex. totalskura toaletterna, vilket jag också höll på med här en dag. Nej mer pyssel åt folket! Det man inte hinner städa före jul kan man ju städa efter jul eller hur?! Julpyssla är däremot inte så aktuellt efter jul.

Det var kanske novembers vackraste dag som Agnes, Elsa och jag gick upp i skogen för att hämta hem lite granris. Solen lyste som aldrig förr, det var snö på marken och lagom kallt. Agnes älskar att gå i skogen och hon hjälpte mamma med att samla in granris, lite andra kvistar och en minigran som hon ska klä själv. Väl hemma åkte hon pulka i fulla drag och jag pysslade ihop årets modell av julbocken. På bilderna nedan ser ni hur årets variant blev. Jag kan varmt rekomendera lite julpyssel. Pröva! Det är avslappnande och mysigt och man hinner samla sina tankar, gå ner i varv och prata om dittan och dattan. Resultatet är inte så viktigt, det är processen dit som ger behållningen.

Är det någon annan som gillar pepparkaksdeg? Hmm...kunde just tro det...visst är det gott men i lagom mängder annars mår lilla magen mindre bra efteråt.

Har hört några små historier om hur det var hemma hos Anders familj när de var små. Den ena brodern mer sugen på pepparkaksdeg än den andra. Speciellt de två yngsta bröderna lär ha varit riktiga tjuvsmakare när pepparkaksdegen var klar. Tyst smög de sig in där pepparkaksdegen fanns, tog sig ett smakprov, ordnade till lite så smakprovet inte skulle synas och smög sig ut igen. Senare var det den nästa broderns tur... Ja mamma Bodil fick säkert vara glad om det fanns deg kvar när hon skulle baka.

Med dessa historier i bakhuvudet tänkte jag då pepparkaksdegen var klar här hemma att det kanske är bäst att ta ett bildbevis ifall det skulle dyka upp någon hugad pepparkaksdegtjuv. Sagt och gjort, här är bildbeviset, men vänta nu...vem är det som far iväg med hela skålen, var det en tjuv hemma hos oss trots allt?