Mikaela och Anders blogg

Idag gick vi efter Gudstjänsten iväg på skyltsöndag eller julöppning som det kallas på en del ställen. Vi träffade flera olika tomtar, luciakandidaterna, gick på marknad, skickade vår önskelista till tomten, köpte en liten julklapp, åkte häst och vagn, köpte några lotter och hade mysigt. Här kommer några bilder...

Vill önska er en riktigt glad lillajul samt första advent! Lillajul är ett begrepp vi brukar använda i mina hemtrakter och Anders säger att begreppet inte är lika vanligt här även om han vet vad det innebär. Hemma hos oss har vi iallafall haft en tradition av att kasta in julklappar hos varandra på lillajullördagen samt hämta in en lillajulgran från skogen. Jag minns hur vi klädde oss i tomtekläder och åkte till t.ex. någon av våra kusiner kastade in ett litet paket innanför dörren. Därefter satte man benen på ryggen för att inte bli upptäckt. Kastade någon in ett paket hos oss så var det genast full fart till dörren för att om möjligt få en skymt av vem det var. Det var väldigt spännande minns jag. Detta är en tradition som jag tagit med mig och även hemma hos oss idag har en jultomte kastat in paket till Elsa och Agnes. Agnes är lite rädd för Tomten så hon vågade inte riktigt titta efter i fönstret då han sprang iväg. Traditionen med att kasta in julklappar är väldigt gammal. Jag kommer ihåg att jag läst om traditionen i en bok och minns jag inte fel så är det därifrån ordet klappar om julklappar också kommer - "klappen" kommer av att man klappade på dörren till det hem som skulle ha en present, öppnade och kastade in presenten, därav namnet "julklapp".

I övrigt har vi så smått börjat julpynta. I kväll bakade vi saffransbullar av saffran som kom med leverans från Finland idag. Anders tycker mycket om saffran och jag har också lärt mig att tycka om det mycket. Så nu då man hittat en massa goda recept med saffran så är det lite tråkigt att priset på saffran just i år skjutit i höjden p.g.a. att det är en bristvara. Nu har vi fått saffran från olika håll så vi kan njuta i fulla drag.

Det damp också ner flera säckar med julklappar från tomten i Finland här hemma hos oss med Peders leveransbud, men vi har genast skickat vidare dem till tomten här. Vi lämnade dem i källarna och då fick tomten hämta dem när han hade tid, nu är de borta ;) Spännande tider! Kul att Peder och Andreas hann titta in en liten stund hemma hos oss idag. 

Nu börjar tiden då tomtarna tittar på fönstren och ser om du är snäll - det är bäst du äter många pepparkakor så du håller dig i skinnet! Trevlig första advent!

Idag har vi varit på begravning. Det var begravning för Anders kompis Simon som jag tidigare berättat om. Det är alltid smärtsamt när det är unga människors begravning, många tårar. Det får vara slut på begravningar för unga nu, det har varit för många tycker jag! För bara något år sen begravdes en annan kompis till Anders och imorgon är det ännu en begravning för en ung kille i kyrkan. Det hoppfulla är att vi får längta tills vi ses i himlen. För Simon han är i himlen nu och han har det bra där, ett liv utan smärta och sjukdom. Det är ledsamt och smärtsamt för de anhöriga som är kvar. Det berättades om Simon  att han inte var rädd för att dö, han visste att han var på väg till himlen, har var däremot orolig för hur det skulle gå för hans fru och deras kommande barn. Det var en ljus och fin minnestund idag och det berättades många fina minnen om honom.

Det finns många fina sånger man kan lyssna på då man är på lite ledsamt humör, här kommer några sådana texter. Tårar från himlen är en låt jag brukar lyssna på när jag är nedstämd för den texten känns hoppfull. Vi ska ses igen handlar om himlen och den sista sången No more night är en mäktig sång, lyssna gärna på sångerna (klicka på länken).

TÅRAR FRÅN HIMLEN (Frank Ådahl)
http://www.youtube.com/watch?v=sO_IWBNj_g4 (Frank i så ska det Låta)
http://www.youtube.com/watch?v=P0kYVwfLgIc (versionen från hans senaste skiva med fint bildspel)

Skickar du några julkort i år? Det är fint med julhälsningar inför jul och det är alltid lika roligt att få ett kort som dimper ner i postlådan men det finns ju en annan sida av det hela också, nämligen alla fraktkostnader och vad det betyder för miljön. Jag tycker att det är extra viktigt att skicka julkort till de som är ensamma, har det jobbigt på något sätt eller till sådana personer som man verkligen vet att skulle behöva en hälsning. Ett julkort kan betyda så mycket eller varför inte kort någon annan gång under året?! Men det blir ju extra viktigt vid storhögtider då de som är ensamma kan känna sig ännu mer ensam. Nåväl, julkort blir det iallafall även om vi försöker skicka så många som möjligt elektronisk väg av miljöskäl och sen träffar vi ju också många och då tycker vi att man gott kan ge det då istället för att skicka det per post. Varför då detta prat om julkort redan nu? Jo vi har precis skickat iväg en fotobeställning till ett webbföretag och där fanns även årets blivande julkort med i beställningen. 

Julstöket börjar sakteliga dra igång på allvar nu. När barnen och jag på förmiddagen gick över gågatan i stan så satte man upp alla julgranar och klädde dem, sen höll många affärer på att skylta om till en mer juligare look och till helgen blir det julöppning. Hörde att Vasa redan avfyrade sin julöppning i helgen som var. Allt för att vi kanske ska handla lite mer, kanske slå rekord i år igen? Det verkar inte som den ekonomiska krisen i världen haft så stor inverkan, eller har den? Det återstår att se. Det är mysigt då de gör julfint i stan, själv tycker jag att man hemma kan ta det i sakta mak då man hinner och tycker att det passar.

Julkort eller inte? Vad tycker du?

Efter regn kommer solsken heter det men ibland låter solen oss vänta alltför länge. Vi har haft en period med mycket regn och gråväder nu. I tidningar, på facebook ja överallt skriver folk om det urusla vädret och det gör ju en inte bättre till mods. På jobbet har vi haft genomleriga barn från topp till tå med dyngsura kläder och torkskåpen har gått på högvarv, men det ser ut som de har roligt i vattenpölarna - kanske något vi vuxna borde testa?! I vilket fall så har dessa regndagar samt förra söndagens söndagsskoltema fört mina tankar till Noa och arken och hur mycket regn det då måste ha kommit då det regnade i 40 dagar och 40 nätter. Eftersom översvämnigen blev så stor så måste det ha varit kopiösa mängder vatten som kom. Det är ju bevisat att arken strandade på ett berg, alltså måste det ha varit enormt med vatten. Tur att Noa lydde Gud och byggde en ark så de klarade sig. Har ni förresten sett filmen: Evan Almighty, den handlar om det temat, se den för den är riktigt rolig!

Sådär i övrigt så har helgen gått i julpysseltecken. Agnes och jag har pysslat ihop lite julklappar, men jag kan ju inte här på bloggen avslöja vad det är för något. Förra året fick Agnes rita med tygpennor på disktrasor, det blev en disktrasa med eget motiv för farmor, mormor, och alla de andra - en uppskattad julklapp från en liten tös. I år blev det något annat, vad det är kan vi avslöja först efter julafton.

Nu hoppas vi att solen stannar, att vi får snö och snart så är det dags att börja ta fram julsakerna, ljusstakarna m.m. - härligt! Vi hörs! Sköt om er!

Ett stort, stort GRATTIS vill vi önska pappa, svärfar och morfar Rainer på hans 60 års dag som är idag den 18/11. Vi hoppas att din dag ska bli riktigt bra! Kram på dig!

Jag har tidigare berättat om Anders kompis Simon som haft en hjärntumör och var väldigt sjuk (se tidigare inägg: http://mikaelaochanders.blogg.se/2009/september/livet.html.

I tisdags fick han flytta hem till himlen. Efter sig lämnar han sin fru Maria som väntar deras första barn samt mamma, pappa, syskon, syskonbarn, släkt och många vänner. Ibland är livet inte nådigt. Han fick utkämpa en smärtsam kamp i slutskedet och utgången blev den värsta tänkbara för familjen, släkt och vänner men kanske en befrielse för Simon. Simon har det bra i himlen nu, han trodde på Gud och hoppades på ett under men ingen förstår idag varför Gud hade en annan plan. Vi förstår hans vägar bättre ovandär... Stor sorg och saknad lämnar han efter sig men glädjen mitt i tårarna är att vi åter får ses i himlen. Fortsätt gärna be för hans fru Maria, deras kommande barn samt Simons familj, som just nu är väldigt ledsna.

 

Nu är det packat och klart - julpaketet till Lettland. Det har blivit något av en tradition för oss här i familjen att vi inför varje år packar ett julpaket och skickar iväg det till fattiga, behövande familjer med hjälp av Hoppets Stjärna. Vi har gjort det ett antal år nu och tycker att det är roligt. I år transporteras paketen till Lettland. Man får en lista med matvaror, julsaker och lite leksaker som man förslagsvis kan packa ner. Här vill de att man packar i banankartonger och vill man utöver det så kan man skicka med små julklappar till familjerna eller barnhemsbarnen. När man är klar så lämnar man in paketet vid Arenan där Hoppets Stjärna under några bestämda dagar tar emot alla paket. I år var det fler paket än vanligt sa de och det var glädjande att höra. I år behövs det också extra mycket paket till följd av en dålig världsekonomi. Här kan ni läsa om insamlingen: http://www.hoppetsstjarna.se/nyheter-a-press/bloggar/blogger/Julpaketsbloggen/

Att skicka bara något paket kan ju tyckas som en droppe i havet men gör vi alla lite så blir det mycket till slut. Jag läste på Julpaketsbloggen om en tjej som packar 150 paket istället för att köpa julklappar. Jag lyfter på hatten och bugar, det tycker jag är bra gjort! Hon berättar att det ser ut som en tornado dragit fram då hon packar paketen i sin lägenhet. Alla kan göra skillnad för någon! Till min stora glädje läste jag på min kusin Monikas blogg (http://ljusbla.blogspot.com/) att även ni i Finland har samma möjlighet att skicka julpaket. Hon skickar en utmaning till alla att packa ett julpaket - anta gärna den utmaningen! Det låter som en toppenidé tycker jag!

Kram på er!

Vi vill här passa på att önska alla pappor en riktigt skön farsdag! Ni är några riktigt viktiga förebilder för oss och vi är så glada att vi har er! Ni anar inte hur viktig er roll har varit och fortfarande är i livet. Vi tycker om er! Sköt om er!
Kram på er!

Ikväll passade jag och Agnes på att baka en kaka till farsdag. Jag ville pröva ett nytt recept som fanns med i en tidning, jag gillar att pröva nya recept för det är något av en utmaning. Det här receptet var dock inte så svårt. Först gick vi till affären och handlade ingredienser, Agnes gillar att följa med till affären. Sen blev det baka av och efter att kakan varit i frysen några timmar så blev det provsmakning redan ikväll. Det var nästan som en glasskaka. Här finns receptet på dajmtårta för den som är intresserad: http://www.coop.se/includefiles/MODULER/CCMS/show_page.asp?iMappeID=180&sSideNavn=Recept+kort&iOpskrift=33242

Nu har äntligen vår soffa kommit. Jag har ju tidigare berättat om att vi varit på soffjakt och att vi då bestälde en soffa. Vi fick den hemlevererad nu i veckan som var och på begärna från bloggläsare sätter jag nu in lite bilder på hur det ser ut i vardagsrummet hemma hos oss. Den gamla bäddsoffan åkte upp på övre våningen där vi har ett litet allrum. Vi är nöjda med vår nya soffa och den är nästan för skön eftrsom det är så lätt att somna under filmerna när man sitter i den. Till soffan beställde vi tre nackkuddar i samma tyg som man lätt kan plocka bort (kuddarna alltså) samt en fotpall som också kan fungera som sittplats om man är många.

Nu är vårt soffbord som jag tidigare berättat om klart. Jag har i ett tidigare blogginlägg (se http://mikaelaochanders.blogg.se/2009/august/tavling-pa-bloggen.html) visat några bilder på bordet och berättat att vi skulle måla om bordet, kapa benen och använda det som soffbord. Jag visade då också några bilder på hur vi tänkte att det skulle se ut. Nu är bordet klart, eller det har redan varit klart ett tag men det är först nu vi tagit det i bruk. Här nedan får ni hur bordet blev, vi är nöjda med resultatet och hoppas att Elsa inte vässer sina tänder på bordet som hon gjort med vårt tidigare soffbord.

Igår kväll blev det fredagsmys med ungdomarna i kyrkan. Anders och jag sitter med i ungdomsrådet i kyrkan och där planerar vi bl.a. kommande aktiviteter för ungdomarna. Just nu har vi två stora områden vi funderar på. Det första är vinterlägret och det andra är en stor nyårskonferans som kommer att gå av stapeln här i stan inte detta nyår utan nästa. Däremellan funderar vi också på andra lite mindre frågor som t.ex. tema för ungdomssamlingarna.

I fredags var det så dags för filmkväll. Anders och jag hade fått i uppdrag att inhandla godis, chips, dricka och popcorn till alla för denna kväll, det var vår serveringstur kan man säga. Det blev en riktigt mysig kväll med mycket gott och en bra film. Filmen heter Fireproof. Den handlar om en brandman, hans fru och ett äktenskap som är värt att räddas. Han kämpar i filmen både mot bränder samt för att rädda sitt äktenskap. Inget äktenskap är brandsäkert av sig självt, allt kan börja brinna men man kan jobba med det så att det blir mer brandsäkert och kan stå emot ovälkomna lågor bättre. Filmen är sevärd och man kan se den ur många synvinklar. Är du gift ser du den på ett sätt och är du ännu inte gift så kan du se den med ögonen att Gud kan hjälpa genom allt, även i de frågor vi tycker är oöverkomliga. På sidan:  http://www.fireproofmarriage.com/ kan du läsa mer om filmen samt det material man kan beställa till om man vill ha den som ett undervisningsmaterial. Vi såg enbart filmen och den är sevärd.

I natt kom den första snön. Agnes var alldeles lyrisk när hon vaknade och såg snön. Hon ville genast ut och åka skidor. Eken vägrar ännu att släppa taget om sina löv så det såg lite komiskt ut då snön kom och löven ännu sitter kvar...vi får se om vi hinner kratta något alls i höst eller om löven faller på snön i år. Tog en liten morgonbild - stack ut kameran genom dörren, för det var rätt kallt.

Lite snö som har blivit mer under dagen och så vår ek full med gula löv.

Så var vi då in i november och nu i allhelgonahelgen har vi tänkt på alla som gått före oss till himlen. Ibland är det svårt att förstå varför Gud tar hem en del personer så fort, speciellt barn och unga, kanske är det så att Han vill ha de bästa tillsammans med sig i himlen?! När man minns tillbaka på dessa personers liv och personlighet så är det många ljusa tankar som kommer upp. Ibland kommer jag på att jag ler stort när jag tänker på dem. Dessa personer har gett mig mycket och det var alltid gott att umgås med dem när de levde. De har lärt mig saker, de var osjälviska och de betydde mycket för mig. En del saker som jag lärt mig av dem är nog sådant som ingen annan kunnat lära ut just så bra som de gjorde. Vilka fantastiska personligheter och vilka fantastiska livsresor de gjorde! Det är ledsamt att inte ha dem nära men samtidigt så är jag övertygad om att himlen är ett så mycket bättre ställe att vara på.

Just i år inföll allhelgonahelgen samtidigt som Halloween även om det inte är samma sak. Halloween har sitt ursprung på Irland i en gammal keltisk tradition för att skydda sig från onda andar. Firandet kom till USA under hungersnödsåren i mitten på 1800-talet då stora mängder irländare emigrerade dit. Traditionen blandades upp med andra sedvänjor som tidigare och senare emigranter tagit med sig och halloween utvecklades till den högtid vi ser som en amerikansk tradition. Den Amerikanska traditionen att knacka dörr och ställa ultimatumet "Trick or treat" (bus eller godis) har funnits med från början, och tiggarstråten var ursprungligen ett effektivt sätt att ordna knytkalas på. Det som tiggaren kunde hoppas få i sin korg var snarare ett stycke kött än en påse godis med andra ord. (Fakta hämtad ur tidningen 7).

Halloweenfirandet har blivit något av en komersiell tradition och satsning och idag säljs halloweenprylar, utklädningskläder och godis som aldrig förr till just denna helg. Själv tycker jag inte att halloween är något som jag själv vill fira, det är för mig en ny tradition som jag inte känner någon större anknytning till. Visst är pumporna söta då de karvat ur dem och gjort en Jack-o´-lantern med ljus i och många andra pyssel som man bl.a. gör i skolorna. Man kan också få många fina diskussioner om livet efter döden med barnen då de tänker och funderar medan de pysslar på fritids, men att klä ut egna barn till mörka varelser där går nog gränsen för mig. För något år sen gjorde man en egen liten fest för barnen i kyrkan under just halloween och då klädde alla ut sig till änglar istället och hade änglafest. Hur som helst, man får tycka vad man vill om denna nya tradition och att ha en helg då man klär ut sig är det inget fel på, det finns ju så mycket man kan klä ut sig till. Som en god vän berättade för mig, man kan ju klä ut sig till lyktstolpe som en kille gjort, det tycker jag var finurligt! Å visst var de söta de tre barnen som plingade på vår dörr igår kväll och sa"bus eller godis", den ena med ett skelett på magen och de två andra med häxhattar. Deras mamma höll sig i bakgrunden och jag tror att denna relativt nya tradition kan vara något ovan för äldre och då kan det vara bra att ha en mamma eller pappa som kan förklara om det skulle behövas då man plingar på. Jag har hört några historier om hur det kan gå på skolan och inte vågar man välja bus heller för då vet man inte vad trädgården eller postlådan är full av nästa morgon, allt efter vad några kollegor som valt "bus" berättat.

"Bus eller godis" - hemma hos oss har det blivit en hel del godis och lite bus också under helgen. Igår var vi också iväg på årets första julmarknad och visst kändes det lite ovant med julmusik klingades ur högtalarna men många fina saker fanns där till försäljning. För oss blev det några små presenter till farsdag och födelsedag.


Här är vi på julmarknaden med allehanda olika hemtillverkade saker och mat till försäljning. Elsa passade på att charma alla som tittade ner på henne i vagnen. Mycket folk, nästan som man inte kunda ta sig fram.